Tiden

Imorgon är det exakt 1 år sedan Tusse somnade in. Innan det hände trodde jag inte att jag skulle överleva den dagen, allra minst ett år efter.

Det gjorde jag förstås.

Det känns ofattbart. Precis som sorgen och saknaden var, och är.

Men tiden har varit barmhärtig.



Saknar dig, Tusse.