Dagarna går

Det händer verkligen inte mycket i mitt leverne just nu. Allt flyter på i nåt slags invant mönster. Jag vaknar, går till jobbet, gör ungefär samma sak som igår, går till Ego eller stallet och sen hem för att duscha och sova. Det blir några pauser för matintag emellanåt.

Mycket exciting överlag.

Jennie kom ju på en bra idé till dokumentärserie, typ "Handläggarna" som följer våra liv som handläggare. Jag tyckte det lät som primetime spänning men kanske inte vid närmare eftertanke. Jag sa iochförsig att det vore roligare med ett slags Robinson/Big Brother-upplägg där vi röstar ut en person varje vecka. Kanske vid frukosten på fredag. Det skulle bidra med en rejäl dos dramatik. För att inte åka ut tidigt gäller det förstås för oss fyra på support att taktikrösta ut någon väsentlig person i början. Vi hade dock svårt att enas om vem det skulle vara.


Igår var jag iallafall ut med Honey men jag orkade inte mer än 30 minuter för tamigfan vad kallt det är alltså. Höll på att avlida efter en kvart. Dessutom gick det assakta eftersom jag inte orkade trycka på henne och som många vet har hon inga problem att uttnyttja en annans lidande. Jag hade inte ätit nåt efter lunch heller och kände mig aningen svag och illamående.

Men sen åkte jag till Fyndlagret och hittade en gammal slev till rimligt pris. Fast det var inte så rimligt egentligen så det gav upphov till viss ångest i efterhand. Men den var fin och kommer passa bra i sommarstugan.

Nu ska jag gå till Ego. Sen ska jag gå hem och duscha och sova samt eventuellt äta nåt.

Can't live with, can't live without

Igår sov jag hela dagen trots att solen sken inbjudande. Jag lyfte knappt ett finger förutom när det var dags att äta. Jag har så många planer på fredag med saker jag ska hinna med under helgen men det blir aldrig av. Nu är det bara fem dagar kvar till nästa chans att få nånting gjort. Då ska det bli av! Tror jag.

På kvällen skulle jag iallafall surfa internet och upptäckte till min förskräckelse att det inte funkade alls. Nåt fel på sladden? Nä. Stört. Mycket stört. Och irriterande. Man behöver verkligen inte internet så mycket som när det inte fungerar. Det blir jag ofta varse.

Morsan välte ju datorn för några dagar sen. Hon fastnade med foten i en sladd och den damp i golvet och urartade likt alla tekniska prylar gör vid ovarsam behandling. När jag kom dit och satte igång den igen på kvällen så hade självklart nätaggregatet havererat och fläkten åkt på sne. Eftersom jag inte är auktoriserad datordoktor eller elektriker fick jag ta skruvmejseln och drämma hårt några gånger. Efter det lät fläkten lite ansträngd men den startade iallafall och tycktes fläkta på bra.


Jag har överlag väldigt svårt för datorer, men hur skulle man överleva utan? Jag provade en dag när jag gick i mediecelibat och det var verkligen inget nöje. Man får gott finna sig i all bedrövelse datorer medför, och hoppas internet magiskt kopplar upp igen efter lite vila.

Jag blev sjuk i helgen. Fast jag drog mig ändå ut till Birsta och införskaffade husgeråd och lite kläder. Sen låg jag däckad hela söndagen som straff. Jippie.




Förra måndagen blev jag tillfrågad om jag ville byta ridgrupp till en seniorgrupp (hej jag är 24) och det ville jag gladligen. Jag har ridit i åttå år i samma juniorgrupp där en del tjejer är i nedre tonåren. Inte för att jag har nåt emot dem, men det kändes rimligt att byta till en äldre grupp. Sådär fem år försent kanske.

Det var bannemig bra mycket roligare också. Allt gick smidigare och vi fick hoppa mer och högre hinder. Prisa gud liksom. Äntligen.

Sen fick vi också höra på jobbet att två av oss möjligen kommer att få fortsätta fram till augusti. Jag vill verkligen men jag är samtidigt verklighetsanknyten och pessimistisk. Den som lever får se men jag vet inte vad jag ska göra i vår/sommar annars. Mina planer är obefintliga.

Idag är det iallafall tårta.

Helg! men inte fan får man sova för det.

Igår tänkte jag vara jättenyttig hade jag bestämt i förväg. Det raserades i.o.m. frukosten på jobbet som bestod av ett antal mackor och annat i närheten. Men det kan man väl förlåta, tänkte jag. Men då var det ju Mattias sista dag så han hade med sig kaka och inte fan tackar jag nej till sånt. Men jag gick ju till Ego efter jobbet.

Fast inte hjälpte det när jag sen spenderade kvällen med en pizza och senare med diverse öl och cider. Jaha. Nya tag idag! Fast... ja. Jag mår inte så jävla prima.

På kvällen var jag hem till Virre och Roger på nån slags förfestvariant tillsammans med Carro och Anna. Sen gick Carro, Virre och jag till O'Learys för att se Bengan. Fick dock mest se fulla fulgubbar som försökte få till det, varav den ena var en skitäcklig man som sluddrade på om nåt seriöst och sen petade mig på armen upprepade gånger. Sånt förstör ju lätt en kväll, y'know? Jag tror att vi hämtade oss dock. Vi gick till Daltons också, vilket väl var kvällens största misstag eftersom jag inte tog med jackan och därför antagligen kommer att bli sjuk inom kort.

Kom hem vid halv 3 och somnade omgående, bara för att bli väckt 7 av att Tarsan slickade mig i ansiktet. Sen hämtade han sin förbannade råtta och kastade den i min säng. Efter det var det liksom ingen idé längre.

Känner mig ganska mör, sammanfattningsvis. Ego nästa!

... så jag gör det ändå

Idag hade jag inga jättejobbiga samtal men jag har kommit överrens om att det allra besvärligaste är när om inte kan svenska. Vissa är ju jävligt tröga men det kan man leva med, det är när dom inte förstår simpla ord som jag vill lägga huvudet under en slägga.

Sen finns det ju annat också som gör att man vill knipsa av öronen med trubbig nagelsax och hälla vax i trumhinnan...



Jag tränade inte idag. Jag mår som en purjo.

Man ska inte klaga

Idag hade jag ett fruktansvärt samtal i supporten. En snubbe som inte fattade nästan nån svenska överhuvudtaget. Jag fattade vad han ville men när jag försökte bekräfta för honom förstod han ingenting. Det tog 10 minuter bara att få ett lånenummer, för personnummer fattade han inte vad det var. Jag nästan grinade efter 30 minuter med karln. Det gick liksom inte att avsluta eftersom han bara blev tyst och väntade en fortsättning och när jag försökte avsluta började han om igen eftersom han inte förstod vad jag sa. Möööört. Maximal otur att få ett sånt samtal när det nästan inte ringer i telefonerna alls och det finns nio andra att välja på. Död.

Sen åkte jag till stallet och red ut i iskyla. Hade inga nervtrådar kvar i ansiktet när jag återkom, trots att jag lindat en halsduk likt en terroristmask. Dessutom fick jag ångest. Det är kul att rida men man måste vara minst två så man slipper tänka så jävla mycket. Ett tag övervägde jag att ta med mig Ipoden ut men dels fungerar den inte i minusgrader (skit) och sen skulle jag väl ligga nerkyld i ett dike vid första ouppmärksamma ögonblick.


Imorrn ska jag träna. Om jag kan röra mig.